Kväveoxidavgift och energimätning på sodapannor — vikten av korrekt metod

Det förslag som nu finns från Naturvårdsverket att bland annat ta bort undantaget för sodapannor och lutpannor i §2 i lagen (1990:613) om miljöavgift för kväveoxider innebär i sak att samtliga sodapannor i Sverige kommer att omfattas av NOx-avgift. Totalt omfattas ett 30-tal pannor och enligt Naturvårdsverket ökar den totala mängden NOx som omfattas av systemet med över 70%.

De flesta är väl bekanta med avgiftssystemet då brukens barkpannor sedan länge har omfattats av NOX-avgift men för att göra en snabb rekapitulation av systemet. För varje kg NOx som släpps ut betalas en avgift om 50 kr, återbetalning sker efter hur mycket energi som nyttiggörs — för närvarande återförs 100% av den kollektiva inbetalningen, förslaget nu är att återbetalningen sänks till 60%. Förslaget är även att sodapannor fram till 2028 bildar ett eget avgiftskollektiv.

För att bestämma mängden NOx som släpps ut mäts halten NO (eller total NOx) som multipliceras med rökgasflödet. Rökgasflödet kan antingen mätas eller beräknas. Den troliga metoden för merparten av alla sodapannor är att rökgasflödet beräknas efter totalt tillförd energi vilket i sin tur ger att majoriteten kommer använda den så kallade indirekta metoden för att bestämma tillförd energi vilket är = nyttiggjord energi + summan av alla förluster.

För lägsta kostnad behöver man både granska sin emissionsmätning men framförallt sin energimätning. Just nyttiggjord energi från sodapannor är ett område som skiljer från konventionella pannor.

Vad gäller nyttiggjord energi från sodapannor hänvisar Naturvårdsverket i sitt förslag till en Värmeforskutredning (återfinns numer på Energiforsk) från 2007. I den rapporten förordas en metod för bestämning av nyttig energi från amerikanska organisationen TAPPI. I en sodapanna behöver flera faktorer bestämmas men i huvudsak är det tre områden som bildar den nyttiga energin:

  • Ångproduktion
  • Värmeåtervinning i skrubber eller liknande
  • Kemiskt återvunnen energi

Eftersom energiproduktionen blir en viktig nyckel för att ge alla som omfattas lika förutsättningar så just mätkedjan viktig att ställa upp på korrekt sätt. TAPPI metoden bygger på något annorlunda förutsättning jämfört med det vi är vana vid i Sverige. Mycket bygger på mätning av pannans tillförda energi, beräkning sker på lutens torrsubstans och man tar mindre hänsyn till olika former av ånga som tappas av för intern användning, men —metoden är i stort bra och kan med viss ”försvenskning” användas på ett bra sätt. Det troliga är att vi använder den så kallade indirekta metoden för att bestämma tillförd energi.

Steg ett i kedjan bör vara att kontrollera och dokumentera nyttig energi i form av ångproduktion från pannorna, denna del står i typexempel från rapporten för ca 85% av den nyttiggjorda energin, den kemiskt bundna energin för ca 15%, värmeåtervinning från skrubber finns i exemplen. Ångbalansen blir således den viktigaste länken i kedjan och den länken är inte alltid helt enkel. Dels är det mycket energi som produceras med ånga men det finns även avtappningsflöden på många pannor som behöver tas hänsyn till — sotånga är bara ett exempel.

I en typisk ånganläggning är normalt mätfelet relativt stort. Data från flera hundra kalibreringar visar att 90% av mätfelet inte återfinns i själva mätaren, det är andra faktorer — felaktig mätplats, felmätning i hjälpparametrar men framförallt beräkningsfel. För sodapannor kommer det bli extra viktigt att energimätningen och energibalansen ställs upp korrekt. Rökgasflödet och således mängden kväveoxider kommer beräknas utifrån energibalansen och återbetalningen kommer bestämmas efter nyttig energi.

Steg 2 i kedjan är att ta hänsyn till all tillförd energi. I TAPPI-metoden sker beräkning på tillförd torrsubstans av lut, i Sverige har många sodapannor även förbränning av andra bränslen såsom metanol, terpentin men även stödeldning i form av olja. Här kommer varje anläggnings uppställning bli unik och beräkning av rökgasflödet behöver ställas upp efter varje bränsles mängd, energivärde, vattenhalt och elementaranalys.

Steg 3 blir att bestämma den kemiskt bundna energin. Enligt TAPPI-metoden blir det relativt enkelt då denna energimängd baseras på mängden lut multiplicerat med konstanter för bindningen av energi och reduktionsgraden. På många bruk mäts reduktionsgraden med jämna mellanrum och här bör ett årsmedelvärde eller månadsmedelvärde med fördel kunna användas.

För Sodapannor kommer det således inte vara helt enkelt att bara ”kastas in” i systemet och Naturvårdsverket förslag har ännu ingen tydlig tidplan. I skrivande stund finns ännu ingen lagrådsremiss och eftersom detta är en lag så är det riksdagen som fattar beslut. Det finns dock all anledning att påbörja arbetet i vissa delar, framförallt finns stor anledning att börja se över bestämningen av nyttig energi, oavsett om beslut fattas kring NOx-avgift eller inte så kommer nyttiggjord energi hamna i fokus i allt fler fall — BAT-PP, energihushållningsplaner, energiledningsystem, lagen om energikartläggning m.fl. NOx-avgift är kanske bara är det mest direkta system som ger ekonomisk anledning att se över energibestämningen från sodapannor.