Text: John Hardwick
2018 års stora energirapport om den globala energikonsumtionen från BP visar på svårigheten att styra energiutvecklingen på global skala. Världen ångar på, energi- konsumtionen ökar och nu stiger även utsläppen av koldioxid efter tre år av liten eller ingen ökning. Detta sker trots att världen blir alltmer elintensiv genom datorisering, automatisering och övergången till elfordon och satsningarna på förnybara energikällor. När det kommer till kritan faller dock lätt föresatserna om en ren fossilfri värld, den expanderande industrin skriker efter energi och då blir det olja och kol som ökar. Den allmänna konsumtionen på jorden går också på högvarv vilket självfallet ökar energibegäret. Positivt på längre sikt är att andelen el ökar i energimixen, det ger såväl förnybart som kärnkraft spelutrymme för expansion och ökade andelar. Sverige befinner sig i utkanten av den globala energikonsumtionens mödor och besvär som har sitt centrum i Asien just nu. Vad kan vi då bidra med för att minska koldioxidutsläppen i världen? Våra utsläpp är ju som bekant mycket små, vi har länge genom vattenkraft och kärnkraft varit i det närmaste fossilfria i vår elproduktion. Svenska tekniska och industriella innovationer som fossilfri ståltillverkning och mycket annat blir nu viktiga bidrag till minskade framtida koldioxidutsläpp på global skala. Här kan Sverige uträtta mycket.
Men det är genom att säkra upp kärnkraftens fortsatta drift och snarast besluta om ny kärnkraft som vi kan realisera ett framtida fossilfritt Sverige med eltörstiga el- och vätgasdrivna fordon. Här har kraftindustrin ett ansvar, det finns inte längre något förbud mot att bygga ny kärnkraft om det sker på befintlig mark. Då kan vi också bli exportör av ren el till Europa istället för att i framtiden tvingas till import av kolgenererad el. Det kärnkraftsfria alternativet framstår som en mycket bekymmersam framtid med perioder av elnöd och skyhöga elpriser. Ändå är det detta de flesta av våra politiker tyr sig till. Det är det här alla skall ställa upp på, ingen skall ifrågasätta. Fossilfritt 2040 utan kärnkraft!
Naturligtvis kommer den dag när betydelsen av framtida el från svenska kärnreaktorer inte längre kan tigas ihjäl eller viftas bort. Det självskadebeteende som pågår nu med konsensus om att kärnkraften skall försvinna totalt om 20-talet år är egentligen oförståeligt, vi har ju kunnandet och tekniken, varför inte bygga ny kärnkraft. Tänk också på att dagens reaktorer byggdes för många decennier sedan, de nya vi kan bygga överträffar naturligtvis de gamla tekniskt, säkerhetsmässigt och vad det gäller att ta hand om avfallet. Men det som till slut kommer att helt omkasta energipolitiken är den ilska Sveriges befolkning kommer att ge uttryck för när man ställs inför kraftigt höjda elpriser. Redan nu 2018 har vi fått en bitter försmak av vad detta är, priserna har snabbt skjutit i höjden, många har redan börjat dra öronen åt sig. Våra miljöivrande politiker lurade oss vad det gäller dieseln som snabbt gick från miljöklassat bränsle till miljöbov. Håller vi på att bli lurade igen? Om ett par år är ytterligare två kärnkraftsreaktorer nedsläckta! Kommer vi att ha el tillräckligt i framtiden, vad skall elen kosta? Vågar jag köpa en elbil? Det gick någorlunda vägen den här gången med vattenkraften, men vad händer om vi drabbas av långvarig torka och riktigt låga flöden till våra vattenkraftverk. Varför skulle klimatförändringen inte kunna drabba vattenkraften? Det finns ingen politiker som tagit upp denna risk, vattenkraften skall alltid leverera! Beaktat detta och osäkerheten med de volatila väderberoende energikällorna sol och vind framstår den svenska kärnkraften som en absolut nödvändighet i ett framtida fossilfritt energisystem.