I år fick gruvjätten LKAB den tveksamma äran att kamma hem Svenska Greenwashpriset – ett pris som delas ut till företag och myndigheter som felaktigt framställer sin verksamhet som hållbar eller miljövänlig. Skogs-, massa- och pappersindustrin kan glädja sig åt att de inte ens figurerade bland de nominerade i år. Har greenwashprisets jurykommitté tröttnat på att utmåla skogsindustrin som en skogsskövlare?
Ja, det är lätt att raljera över fenomenet greenwashing – liksom granskningarna av detsamma. Begrepp som hållbarhet och klimatnytta är nu så vanliga att de smetas på allt – och då går heller ingen fri från misstanken att ägna sig åt greenwashing. Så har greenwashanklagelsen blivit lika substanslös som fenomenet i sig.
Vilken vansklig balansgång det måste vara för företag att dels nå ut med sitt viktiga arbete kring sina klimat- och hållbarhetsmål, dels helst prata tyst om det, absolut inte överdriva det. Allt för att inte anklagas för greenwashing.
Skrytsamhet går hur som helst inte hem längre. När stålbolaget H2 Green Steel nyligen bytte namn till det neutrala Stegra, kan man se det som ett tidens tecken. Textilåtervinnaren Renewcell hann inte med något namnbyte innan de försattes i konkurs, och frågan är väl om det hade kunnat rädda dem.
Med rätt strategi tycks nästan vilken miljöskadlig verksamhet kunna presenteras som en “win-win” för miljön. Ett talande exempel på det är norska oljefonden. Norska oljefonden är tydliga med att de håller sig med stränga ESG-kriterier för vilken verksamhet de får och inte får investera i – norska olje- och gasfält är naturligtvis undantaget – och deklararade nyligen stolt att de tills vidare bannlyst alla investeringar i Glencore, som är ett av världens största gruv- och råvaruhandelsbolag, eftersom bolaget inte avyttrat sin kolaffär. Kol och olja, det är väl som pest eller kolera, kan man tycka, men uppenbarligen inte för norska oljefonden.
När den internetionella expertisen kring formgjuten fiber nyligen sammanstrålade i Stockholm för en konferens hände en intressant sak. En av inledande presentationerna, som handlade om fiberformningsprojektet Muoto som drivs av finska Metsä Spring, började med att de två talarna nästan urskuldande förklarade att de är väl medvetna om greenwashingproblematiken.
Därför har Muoto valt att vara helt transparenta, bedyrade de. Som om de med maximal transparens kan mota alla sorters greenwashingangrepp i grind. Att Muotos snabbmatstråg och livsmedelsförpackningar av formpressad fiber kommer med uppenbara miljöfördelar hastade presentationen förbi i en bisats. Som om det har blivit viktigare att förekomma greenwashingkritik än att sälja in fördelarna med grön teknik.
Av konferensen framgick för övrigt att formpressad fiber är ett område som sjuder av liv. De flesta av de innovationer som presenterades är bara i början av sin resa - trots att uppfinningen märkligt nog är över 100 år gammal. Teknikområdet stöds förstås av lagstiftning som ska underlätta att fossilbaserade material byts ut mot fossilfria alternativ, men när man blir varse om alla fantastiska fördelar med materialet undrar man om det inte skulle kunna klara sig helt på sina egna meriter. Potentialerna med att ersätta plast med formgjuten fiber är i det närmaste oändliga, som en talare på konferensen uttryckte det.
Trevlig läsning!
Simon Matthis