Den 1 juli publicerades en anmärkningsvärd artikel i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. Den meddelade i rubriken att avverkningarna i Europa ökat abrupt efter 2015 och den blev stort uppmärksammad ibland annat i the Guardian och i Le Monde.
Slutsatsen i artikeln är att skogsavverkningarna i Europa har ökat med 49 procent mellan perioden 2011-2015 och 2016-2018, och att uttaget av biomassa ökat ännu mer, med hela 69 procent. Särskilt skulle ökningarna av avverkningarna ha varit i Sverige och Finland, som har stora skogsarealer. Men också en rad andra länder noteras för kraftigt ökad avverkning. Det man påstår sig ha mätt är arealen slutavverkning, alltså hyggesytorna. Det har skett med fjärranalys, dvs genom att studera satellitbilder.
Uppsatsen, som heter ”Abrupt increase in harvested forest area over Europe since 2015” med Guido Ceccherini som första namn, är skriven av en grupp forskare vid EU:s eget forskningsinstitut JRC (Joint Research Center) i Ispra i Italien.
Enligt Svebio är artikeln ett exempel på undermålig forskning och de skriver att ”de svenska experterna på området insåg direkt att det handlar om ”dumforskning”, som inte håller och som inte beskriver verkligheten”.
Svebio framhåller att Sverige sedan 1920-talet mäter vad som händer i den svenska skogen genom Riksskogstaxeringen, som är en del av SLU i Umeå (Sveriges Lantbruksuniversitets skogsfakultet). Mätningarna är mycket detaljerade, med 60 000 fasta provytor som återbesöks och mäts i detalj vart femte år enligt ett rullande schema. Dessutom lägger man till kompletterande stickprovsytor, så att 20 000 ytor mäts varje år. Ytorna är cirkulära med 10 meters radie, dvs 314 kvadratmeter. Resultaten sammanställs med rullande 5-årsmedelvärden, t ex för trädens volym och tillväxt, om de avverkats eller står kvar, nya plantor, död ved osv.
”Det ger en totalbild av utvecklingen i den svenska skogen som är mycket tillförlitlig och statistiskt säker. Det har aldrig förekommit någon debatt i Sverige som ifrågasätter om Riksskogstaxeringen räknar rätt och ger relevanta underlag”, skriver Svebio.
Nature-artikeln har kritiserats men inte dragits tillbaka.
”Repliken i Nature har fortfarande, tre månader senare, inte publicerats. Den sägs vara på expertgranskning (peer review) med möjlighet för JRC-forskarna att ge motreplik direkt. Dessa verkar fortfarande vara övertygade om att deras egna satellittolkningar ger en sannare bild av hur många kalhyggen det finns än mätningarna på plats ute i skogen, i verkligheten”, skriver Svebio som också spekulerar kring om det kan finnas ett intresse från redaktionsledningen för Nature att hålla tillbaka kritiken.
Svebio påpekar att tidskriften i sin ledare direkt ifrågasatte hur man i Europa samlar in skogsdata (”How Europe can fix its forests data gap”).
”Rena förolämpningen mot våra skogstaxerare och i praktiken ett underkännande av stora delar av klimatrapporteringen inom det som kallas LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry)”, summerar Svebio.