Konsumtion av importerade varor i EU är en starkt bidragande orsak till att skog skövlas i andra delar av världen. I en ny studie har forskare vid Chalmers och universitetet i Louvain, Belgien utvärderat drygt tusen förslag om hur EU skulle kunna arbeta för att minska avskogningen, för att se vilka som dels skulle ha god effekt, och dels vara möjliga att genomföra politiskt.
– Föga förvånande är stödet svagt för hårdare och mer effektiva regleringar, som till exempel importbegränsningar på vissa varor. Men vår studie visar att det inte är helt nattsvart ändå. Det finns politiska förslag som både har starkt stöd hos många intressenter och som har potential att minska avskogningen, säger Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola, i ett pressmeddelande.
Tidigare forskning från Chalmers har visat på EU:s stora ansvar för tropisk avskogning. Mer än hälften av den tropiska avskogningen är kopplad till produktion för export av livsmedel och djurfoder, till exempel palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe, enligt forskningen. Frågan är vad EU kan göra för att minska sitt bidrag till avskogningen.
– Den här frågan är extra intressant nu, eftersom EU i år planerar att lägga fram förslag på lagstiftning som ska leda till minskad avskogning orsakad av konsumtion i Europa. Frågan har varit aktuell i omgångar sedan 2008, men nu verkar det faktiskt börja hända något politiskt, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien.
Tillsammans har artikelförfattarna kartlagt sammanlagt 1 141 olika förslag på hur EU skulle kunna bryta trenden med ökad tropisk avskogning. Efter den omfattande kartläggningen ser Martin Persson och kollegorna att EU framförallt har två möjliga vägar framåt. Den ena handlar om att den som importerar en vara också hålls ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna, så kallad Due Diligence.
– Om det visar sig att ett av de importerande företagens leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört eller ska genomföra liknande system, säger Simon.
– Due Diligence är också det förslag som är vanligast i vår kartläggning och det förs fram av många olika typer av aktörer, vilket gör att vi bedömer stödet för det förslaget som stort. Det är dock viktigt att betona att om ett sådant system ska få effekt måste det vara noggrant kalibrerat, bland annat när det gäller vilka sanktionsalternativ som ingår och vilka företag som omfattas av kraven.
Den andra möjliga framkomliga vägen är rundabordssamtal med olika intressenter, eller ”multi-stakeholder fora” som det kallas i studien. Då samlar man företag, organisationer och politiker till gemensamma samtal för att komma överens om möjliga åtgärder för att sätta stopp för avskogning kopplad till en leverantörskedja, vara eller område.