Vad är bäst för klimatet, nyfiber eller returfiber? När skogens roll för klimatförändringarna lyfts fram allt oftare, ökar incitamenten att bevara skogarna intakta och använda mer återvunnet material i papper och förpackningar. Men vad som är bäst för klimatet beror på hur fibern används och i vissa fall kan returfiber, överraskande nog, leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Det visar en livscykelmodell som det väl ansedda MIT-universitetet tagit fram, Dynamic Flow Model.
Som bekant varierar träfiberns egenskaper beroende på om den tidigare använts – och hur många gånger. Fiber från nyligen avverkade träd är längre och starkare än returfiber, och för varje gång fibern återvinns förkortas och försvagas den. Därför måste alltid lite nyfiber blandas in i pappersprodukter. Detta för att de ska behålla sin styrka och andra kvaliteter som efterfrågas av kunden. Enligt experter kan träfiber återanvändas maximalt fem till sju gånger innan det når slutet av sin livslängd.
Optimerad livslängd
Det finns flera koncept för hur man kan optimera livslängden för returfiber. Ett sådant har tagits fram av den globala skogskoncernen Sappi. Utgångspunkten har varit att returfiber ska användas där den gör som mest nytta. I produkter av hög kvalitet, som till exempel kräver hög ljusstyrka eller låg kontaminering, kan det bästa alternativet vara en större inblandning av nyfiber. I annat fall måste returfibern bearbetas mer och det har negativa effekter på utsläpp, med mer avfall och lägre returfiberutbyte som följd, enligt Sappi.
MIT:s modell är en liknande optimeringsmodell, men mer komplex. Den har utvecklats i samarbete med den amerikanska branschorganisationen för skogsindustrin, American Forest & Paper Association (AF&PA). Enligt AF&PA är modellen den första som kombinerar ”dynamiskt systemtänkande med livscykelanalys för att förstå effekterna av förändringar på pappersåtervinning och återanvändning över hela värdekedjan”.
Systemiska effekter
Modellen kombinerar systemdynamik med livscykelanalys för att förstå vilka systemiska effekter som uppstår vid ändringar i pappersåtervinning i hela värdekedjan. En fallstudie gjordes på finpappersproduktion och fann att om man skulle höja andelen återvunnet papper i kopieringspapper med 15 procent, skulle producenterna behöva tillgång till 1,1 miljoner ton mer returpapper.
Det blir en utmaning, konstaterar man, eftersom resurserna av högkvalitativ avsvärtad massa och returmassa av hög kvalitet är begränsade. Det beror på att drygt 80 procent av Nordamerikas avsvärtningsanläggningar stängt för gott de senaste 20 åren. Förmodligen ser bilden liknande ut i Europa. Förra året upphörde produktionen vid Hylte bruks avsvärtningsanläggning, i samband med att man tog en tidningspappersmaskin (PM3) ur drift.
Enormt resursslöseri
Eftersom papper inte kan återvinnas ett oändligt antal gånger krävs, som sagt, alltid ny tillsats av nyfiber i produktionscykeln.
Nästan 90 procent av allt returfiber går till produktion av produkter av lägre kvalitet än kopieringspapper - som tidningspapper, wellpapp, mjukpapper och vissa förpacknings- och kartongsegment i Nordamerika.
Om man då skulle förskjuta flödet så att mer returpapper blir råvara i kopierings- och finpapper, påverkar det hela pappersindustrin. Mjukpapperstillverkare skulle få nöja sig med mindre returpapper och använda sig av mer nyfiber, enligt studien.
Det skulle innebära ett resursslöseri av stora mått eftersom mjukpapper vanligtvis inte återvinns. Stora mängder nyfiber skulle gå direkt ut i avfallsströmmen och bara användas en gång. Nyfiberns återstående livslängd efter bara en användning skulle med andra ord gå helt till spillo.
Förskjutning av massaflödet
Följden av denna förskjutning är given: mer nyfiber skulle behövas för mjukpapperssektorn. Mindre uppenbart är hur detta skulle påverka utsläppen av växthusgaser. Men enligt MIT:s modell skulle ökat innehåll av återvunnen fiber i finpapper ”genom fiberflödesförskjutningar i hela ekonomin” minska den koldioxidneutrala energiförbrukningen med cirka 30 miljoner gigajoule och öka utsläppen av växthusgaser. Förbrukningen av fossilbaserad energi skulle öka genom större behov av att bearbeta returmassan mer, medan användningen av förnybar energi skulle minska på grund av mindre produktion av nyfiber.
Studien slår fast att returfiber bör användas i produkter som inte har stora krav på ljushet och rening, men att ställa om till användning av mer returfiber över hela linjen är inte det bästa sättet att hushålla med våra naturresurser.
Fakta:
Dynamic Fiber Flows Model
Modellen Dynamic Fiber Flows Model har tagits fram av Massachusetts Institute of Technology (MIT) i samarbete med American Forest & Paper Association.
Modellen kvantifierar beteenden och avvägningar som uppstår vid ändringar i pappersåtervinningen och användningen av returfiber i pappersprodukter. Modellen bygger på noggranna mätningar av systemövergripande interaktioner som sker i returpapperets värdekedja.
Varje fallstudie representerar en fråga eller ett scenario relaterat till en potentiell förändring av pappersåtervinning eller återvunnen fiberanvändning jämfört med en referenspunkt.
Målet är att hjälpa beslutsfattare som hanterar papper i sina leveranskedjor att fatta mer välgrundade beslut och undvika oavsiktliga effekter.
Systemperspektivet ska förhoppningsvis hjälpa till att förutsäga effekterna av beslut rörande materialsubstitution och återvinning.
Text: Simon Matthis