Att medier mest fokuserar på negativa nyheter är inte konstigt, så har det alltid varit, men det kan få den olyckliga konsekvensen att bilden av en hel bransch blir orättvist negativ. I synnerhet när det råder brist på ett ”korrigerande flöde” som belyser andra sidor, händelser som komplicerar det negativa narrativet. Det tror jag är fallet för skogs-, massa- och pappersindustrierna.
Att branschen står för en stor del av Sveriges export och därmed välstånd – den överväldigande majoriteten av skogsindustrins produkter går ju på export – talas det ganska tyst om eftersom dessa produkter (pappersmassa och trävaror bland annat) inte säljs styckevis. Inte som Volvos bilar, ABB:s robotar eller Atlas Copcos borriggar. Sådan export uppmärksammas stort genom offentliggörande av guldkantade mångmiljardkontrakt. Nyheter som kryddas med smickrande beskrivningar av vad dessa kontrakt betyder för jobben, för klimatet och miljön, för regionen, företagets vinster och alla underleverantörer.
Att gruv- och bilindustrin inte är några av de mest miljövänliga sektorerna vet alla, men denna vetskap hamnar i slagskugga när allt fokus upptas av det som ligger människor närmast om hjärtat, det som just då är högaktuellt.
Skogsindustrierna skäms sällan bort med den sortens uppmärksamhet; det är en bransch på lösa grunder anklagas för att utgöra ett hot både mot den biologiska mångfalden och på senare tid även mot klimatet, då vissa intressen helst ser att skogen endast ska fungera som kolsänka. Skogsavverkningar, som är förutsättningen för hela branschens överlevnad, kan utmålas som något som bara är av ondo.
De negativa aspekterna av avverkningar måste förstås tas på allvar, men balanseras med de positiva. Och dessa är så vardagliga att man inte ens tänker på dem. ”Jag brukar fråga mig hur vi ska klara oss utan disktrasor, fjärrvärme och toalettpapper”, sade Lotta Lyrå, key-note-speaker och till vardags vd för Södra på Forskningsagendans dag som arrangerades av Skogsindustrierna, som exempel på biobaserade produkter och material från skogen som ersätter fossilbaserade.
Lotta Lyrå varnade dock för risken att slå sig till ro, bli för nöjd, vilket hon ser som liktydigt med att inte utvecklas, och hon välkomnade nya grupper i branschen:
– Det här ska inte vara en bransch för de besjälade, de religiösa.
Trevlig läsning!
Simon Matthis