För 10-15 år sedan talades det om massa- och pappersbranschen som en nedläggningshotad krisbransch; pappersmaskiner lades ned på löpande band och just när alla trodde att botten var nådd kom nästa nedläggningsvåg. Vad ska det bli av bruken när ingen längre efterfrågar en av deras viktigaste stapelvaror? På en renodlad fackkonferens som Skogsindustridagarna - en av skogsindustrins viktigaste mötesplatser som nästan uteslutande är ägnad åt tekniska frågor - öppnade man upp för marknadsrelaterade diton. Experter slog sina kloka huvuden ihop och frågade sig vilka framtidens stapelvaror från skogsindustrin kunde vara. Nanocellulosa kanske? Det sades att industrin befann i ”glappet”, i ett mellanläge, där dess gamla trotjänare till produkter var på väg ut, samtidigt som de nya ännu inte nått sitt marknadsgenombrott. I tysthet befarade nog många att detta bara var en from förhoppning i en borttynande bransch.
I dag framstår den tiden som väldigt avlägsen – och det beror inte bara på industrins omvandling utan också på omvärldens attitydförändringar.
Av flera olika anledningar står skogsindustrin stark igen, med förnyat gott självförtroende. I omvärlden har samtidigt den medlidsamt välmenande attityden till branschen ofta förbytts i något helt annat - som ingen kunnat räkna med. Nämligen öppen fientlighet. Skogsindustrin får nu klä skott för alla möjliga anklagelser - den ses som en naturförstörare och en klimat- och miljöbov. En omsvängning som är så total att det kan finnas fog för att misstänka att den orkestrerats utifrån. Det är väl känt att starka krafter centralt i EU vill att skogen mest ska utnyttjas som kolsänka, men finns det någon naturlig jordmån för ett sådant extremt synsätt i Sverige? Om den finns, torde den vara liten.
Med allt detta sagt är nya potentiella användningsområden för pappersmassa alltjämt en högaktuell fråga. Just nu fokuserar många aktörer på formpressad fiber som kan användas för att tillverka engångsartiklar för snabbmat, sugrör och tråg till exempel, som ersätter plast. Alla sådana initiativ som främjar substitution av fossilintensiva material är förstås lovvärda – det är ju där skogsindustrin gör som mest klimatnytta. Inte som kolsänka.
Dessvärre ser Stora Ensos storstilade satsning på formpressad fiber i Hylte bruk nu ut att rinna ut i sanden, då all personal där varslats om uppsägning. Finska Metsä Group drar samtidigt ut i det längsta med ett investeringsbeslut kring kommersiell produktion av formpressad fiber.
Synd så klart, men det finns många goda skäl att inte fatta förhastade investeringsbeslut eller att överinvestera. Vis av de många fiaskona i den ”gröna” bubblans spår inser förhoppningsvis allt fler att det inte är så klokt att lägga alla ägg i samma korg - utan en noggrann marknadsanalys först. Världens aptit på papperssugrör och -tallrikar som engångsartiklar är trots allt inte omättlig, lika lite som den är det för grönt stål, vindkraftparker eller litiumjonbatterier.
Trevlig läsning!
Simon Matthis
