I den finländska kommunen Kaavi behandlar landets markdomstol nu en klagan från markägare som anser att testbrytningen för ett planerat diamantbrytningsprojekt har orsakat mer skada på deras skog och mark än vad de har kompenserats för. Projektet, som hanteras av gruvbolaget Karelian Diamond Resources, har ännu inte påbörjats i större skala och saknar fortfarande nödvändiga miljötillstånd.
Gruvföretaget har fått tillstånd att använda marken på två fastigheter i Lahtojoki, cirka tio kilometer nordost om Kaavis kyrkby. Fastigheternas ägare, som äger båda fastigheterna, har uttryckt sitt missnöje med den ersättning de mottog för skogsmark under gruvområdesförrättningen. De kräver nu betydligt högre ersättningar för skador orsakade av testbrytningarna.
Ersättningsprinciper varierar
Säkerhets- och kemikaliemyndighet, Turvallisuus- ja kemikaalivirasto (Tukes), som är ansvarig för att bevilja gruvlicenser, påpekar att en markägares situation kan variera kraftigt beroende på vad gruvprojektet innebär för deras specifika mark. Ersättningsnivåerna varierar också; för gruvområdet betalas 50 euro per hektar, och ytterligare ersättningar ges baserat på mängden brytbar malm eller nyttjade mineraler.
Processen från ansökan till ersättning
Enligt Tukes leder en förrättningsingenjör från Lantmäteriet gruvområdesförrättningen och informerar markägaren om dennes rättigheter. Denna information ger markägaren möjlighet att kräva ersättningar, som sedan bestäms av Lantmäteriet. Om markägaren inte är nöjd med beslutet, kan denne överklaga till markdomstolen, vilket har skett i Kaavis fall.
Markägarens roll och rådgivning
Markägarnas ställning har stärkts i den senaste reformen av gruvlagen. Experter rekommenderar att markägare aktivt deltar i processen redan när de får kännedom om en gruvansökan. De bör lämna in en anmärkning om sina synpunkter och fortsätta att delta aktivt i projektet ända till gruvförrättningen där ersättningarna slutligen bestäms.
För ytterligare råd och information kan markägare vända sig till objektiva myndigheter såsom Tukes, regionförvaltningsverken, och Lantmäteriet.
Källa: Maaseudun Tulevaisuus