Nyligen presenterade Skogsstyrelsen en analys av några enskilda åtgärder för att öka kolsänkan i den svenska skogen, något som krävs för att Sverige ska kunna leva upp till kraven i LULUCF-förordningen. De analyserade åtgärderna kan öka kolsänkan med mellan 2 och 10 miljoner ton koldioxid per år. Ett exempel på åtgärder är minskad avverkning. Om avverkningen minskar till 90 procent av dagens avverkningsnivå kan kolsänkan öka med knappt 10 miljoner ton koldioxid per år fram till år 2100.
Men branschorganisationen Skogsindutrierna varnar för de samhällsekonomiska konsekvenserna av så stora minskningar av avverkningarna.
– En minskning av avverkningsnivån med 10 procent skulle få otroligt stora konsekvenser för samhällsekonomin. Minst 20 miljarder kronor i exportvärde och 12 000 jobb, främst på mindre orter, skulle försvinna. Samtidigt som nettoeffekten av klimatnyttan minskar till följd av att substitutionen av fossila produkter minskar med cirka 5 miljoner ton koldioxid per år och kolsänkan i långlivade träprodukter med runt 1 miljon ton koldioxid per år, säger Mårten Larsson, ansvarig för EU-skogsfrågor på Skogsindustrierna.
Det finns också en betydande risk för att hela eller delar av kolsänkan äts upp när avverkningarna ökar i något annat land, påpekar Skogsindustrierna.
– En slutsats vi drar från Skogsstyrelsens effektanalys av skogliga åtgärders klimateffekter är att vi måste satsa på att öka tillväxten i svenska skogar för att klara de krav på ökad kolinlagring som EU:s LULUCF-lagstiftning ställer. Att minska avverkningarna med 10 procent för att öka den årliga kolsänkan med 10 miljoner ton koldioxid är inte ett realistiskt alternativ, säger Mårten Larsson.