Resurskrävande samarbeten med många inblandade aktörer, bristande information och osäkra mål - det är några av de problem som gör det svårt för skogsägare att samverka kring vattenfrågor. Myndigheter behöver därför ta en tydligare ledarroll för att lösa skogsbruksrelaterade vattenproblem. Det konstateras i en ny studie från Umeå universitet.
En mycket stor del av Sveriges vatten rinner genom privatägd skogsmark. Med undantag från de stora bolagen är ägandet av skogsmarken i Sverige uppdelat mellan många enskilda privata skogsägare. Ytvattnet ingår i ett system (avrinningsområde) som består av mindre och större vattendrag som är sammankopplade och vattenkvalitén i det systemet påverkas av de mänskliga aktiviteterna på alla fastigheter som vattnet rinner igenom.
- De skogsbruksåtgärder som tas uppströms i skogen påverkar vattenkvalitén nedströms. De kumulativa effekterna påverkar sedan i sin tur vattenmiljön i Östersjön. Även om en enskild skogsägare tar hänsyn till vattnet inom sin fastighet när den utför olika åtgärder på sin mark, är kvalitén av vattnet inom hens fastighet påverkat av åtgärderna som görs uppströms. Därför måste tillräckligt många ta hänsyn till vattnet i sitt skogsbruk om vattenkvalitén i hela avrinningsområdet ska förbättras, säger Irina Mancheva, doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet och författare av studien.
Irina Mancheva har skickat ut en enkät till alla enskilda skogsägare inom ett avrinningsområde för att fråga dem om de samverkar kring skogsvatten, om de har kunskap om kopplingen mellan olika skogsbruksåtgärder och dess påverkan på vattenkvalité, samt om de upplever att det finns problem med vattenkvalitén inom deras fastigheter.
- Det aktuella avrinningsområdet är ganska typiskt för Sverige med en intensivt brukad skogsmark som har många vattendrag som rinner igenom flera fastigheter. Alla konsekvenser som forskningen hittills har kunnat koppla till intensivt skogsbruk, såsom försämrad vattenkvalité, förhöjda halter av kvicksilver och försämrad fiskmigration och fiskreproduktion kan även förväntas i området. Detta skulle potentiellt kunna bli ett problem för skogsägarna, säger Irina Mancheva.
Alla regler som rör hänsynstagande till vattenmiljöer i skogsbruket är endast rekommendationer. Det finns alltså inga straffmekanismer ifall skogsägare inte tar hänsyn till vattnet inom sina fastigheter vid olika skogsbruksåtgärder. Därför försöker de statliga myndigheterna att övertala skogsägare att ta hänsyn till vatten genom mjukare styrmedel.
- Genom att samverka för en förbättrad vattenkvalité i avrinningsområdet kan skogsägare förutom att få vatten med god kvalité inom sin fastighet kunna göra ytterligare vinster, till exempel genom förbättrade fiskemöjligheter.